Så har jag laddat för ännu en vinter.
Sköna dagar med hårt slit och härligt folk.
Massor av fantastisk ull och dofter av växtdelar.
Valkar, blåsor, skärsår och brännblåsor.
Ömmande svank efter dubbelvikt garntvättande i ån som sjönk allt längre från den nybyggda bryggan.
Årets besvikelse var häggbarken.
Jag slet så många timmar med insamlandet, berusades av doften och dreglade över färgen på avkoket.
Sedan blev det dassigt beigerosa. Guäck!
Tacka vet jag krapprot och rödlöksskal i kopparpanna.
... men dassigt beigerosa kan också vara bra i rätt sammanhang!
SvaraRadera