Andas

Jag vill inte ha honom i min närhet, får irritationsallergi av hans enerverande nervositetsharklingar, frustreras av hans onyanserade tolkningar och buffliga bemötande av okända kontakter, går i bitar av hans "det här är ohållbart" vars eko kastar mig in i minnen av otaliga nätters ältande, klagande, krävande tjat.

Jag vill verkligen inte ha honom i mitt hem, vill inte se honom vid mitt köksbord där förgiftade stavelser gnuggats fram som en skuggbild av ett destruktivt äktenskap.
Jag vill inte se hans kritiska blickar på mitt kaos, min röra, min smuts, min bristande ordning, mina skapande projekt!
Jag vill inte höra honom förmana vår son att inte ha tejp på dörren, agerande sin tolkning av den vise fadern, medan jag bara biter ihop om orden "det är min dörr som jag skaffat själv efter att du slagit sönder den förra!"

Jag tröstäter Idas dikt:

Ode till en idiot

Vi var det
perfekta digitala paret
ettan och nollan
Och ettan kom
sedan en etta till
Det är ju så
att man kan börja
tro på
jungfrufödsel igen

Dina fulstavade
hjärnspöken
fisljumna tankebanor
Så patetiskt
ljusrosa
Tröttsamt gråbrun
med gröna prickar
som en uppkastning
ungefär

Hade Jesus
återvänt idag
hade du
kastat
första stenen