Under dödshot

Näe, google är domänrasister!
Jag ids inte logga mellan när de inte godkänner att jag vill beblanda mina inloggningar i en härligt varm och öppen gemenskap.

o-rd

Oringda samtal, oskrivna ansökningar, okontaktade personer, oställda frågor, oförhandlad sommar, obesvarade förslag, obearbetade orosmoln, ogripna tillfällen, obegripliga overksamhet, orerande oro, ostrukturerade osalighet, otaliga förhalade moment av ondo i blindo, i lindor som välvs i oändlighet.

Nä, men lite kaffe på det här så...

Skulle inte tro det

va?

Skriva?

Ehrmm.

syra

Det finns människor som kan konsten att fräta sig in i mig,

kan definiera mig utifrån mina egna handlingar

och få mig att inse

att jag inte räcker till

är usel, försumlig, inkompetent - kort sagt skräp i deras välpolerade värld.

Det är för väl att det finns andra människor

som tar fram det bästa i mig

som låter mig ta fram det bästa hos dem.

som älskar, känner, ser och lagar mig.


Jag landar sakta

...men i Flen var det fint

Lajvat värre

Efter på tok för många års uppehåll tog jag mig i den skrynkliga linnekragen och pallrade mig iväg på ett lajv!
Visserligen bara halvdussinet timmar långt och inomhus, viskande och ryggkrökande bland sminkat finflos som gled runt i sidenfras utan företagsamhet nog att självmant förse sig med bankettens godsaker, men vem är jag att yttra mig?
*bugar mig krum och blänger i lönndom*

Nu vill jag ut i skogen och springa, vråla, sjunga och brottas vilt!

Lajv åt folket!

IRL lockar

Jag vet, jag har inte skrivit här på väldigt länge, men jag har en ypperlig ursäkt:


jag är kär!

Stilla lyx.

Ett hett bad.
Hud som doftar av apelsin och kardemummaolja.
Krapprotsröd alpacka på stickorna.
Pianot.

Hantverksyr.

November månad avklarades mer än dussinet luvor, reparation av trasiga armbågar (eller borde det heta ärmbågar när de sitter på en tröja?)långväst i entrådigt ullgarn, upprivande fasterskofta och slutligen den gäckande gäddskallen.



Nu får jag sova.

Nu pysslar vi!

slitsamt

Hur gärna jag än vill kan jag inte överföra mina erfarenheter till andra.
De måste få lära sig av sina misstag så får jag hantera mina egna.


envetna åsnor

nej, jag vet

men jag vill inte

Grundvatten

Droppe för droppe sipprar orken ut.

Jag försöker ösa gåvor men den rostskadade gamla plåthinken skrapar obehagligt mot torr sten.

Längtar efter regn, men när grundvattennivån är för låg ger regnet bara kyla, inte påfyllning,
för droppe för droppe för droppe för droppe.

så

Yoda

Klart Chewbacca måste få sällskap av Yoda.

Bildat

Vad har jag nu gjort?

Skördetid

Krusbärsmarmelad spetsad med ingefära i kylen, häggbären väntar på ett möte med köttkvarn inför likörblivande och snart inleds jakten på kanelspindlingar till växtfärgning.

Jag älskar hösten!

välfunnet

Så jag sökte ett tyg för att sy.
När tyget väl återfanns var det inte krympt i tvätt och så kan vi ju bara inte ha det.
Kläderna krymper tillräckligt mycket ändå av någon underlig anledning.

Så fick tyget hamna i tvättmaskinen och jag började söka det gamla mönstret jag tyckte mig veta var jag lagt.
Nehepp.
Inte just där.
Så jakten gick vidare och jag fann

mörka minnen
gammal sorg
halvläkta sår och ömmande blåmärken.
Dofter av svek och uselt omdöme
och
så skönt
det vore
om jag haft någon att skylla på.

Hårt fotarbete

Det börjar vara hög tid att ta itu med ökenlandskapet som utger sig för att vara mina fötter.

Växtfärgning

Så har jag laddat för ännu en vinter.
Sköna dagar med hårt slit och härligt folk.
Massor av fantastisk ull och dofter av växtdelar.
Valkar, blåsor, skärsår och brännblåsor.
Ömmande svank efter dubbelvikt garntvättande i ån som sjönk allt längre från den nybyggda bryggan.

Årets besvikelse var häggbarken.
Jag slet så många timmar med insamlandet, berusades av doften och dreglade över färgen på avkoket.
Sedan blev det dassigt beigerosa. Guäck!

Tacka vet jag krapprot och rödlöksskal i kopparpanna.

Handarbete

Jag har tvättat händerna - massor av gånger!

Bad av lökskal, häggbark, krapprot, valnötsskal, ljung och vass sätter sina spår.

#145

Flätmönstrad långkofta av löst spunnet finskt ullgarn.

Hantverk

I söndags var jag hemma hos goda vänner och skapade träd av silver- och ståltråd.
Det dök upp pärlor och formerna utvecklades. Fantastiska varelser och knotiga stammar med läcker frukt.

Vi började undra vad vi egentligen gjorde.
Var går egentligen gränsen mellan pyssel och hantverk och är det vi själva som definierar vad som är konsthantverk och vad som är lek?

De närvarande männen flinade och sa att män aldrig pysslar - de slöjdar - även om de skulle råka göra exakt samma sak som de kvinnor som säger sig pyssla.

Typiskt.

Övervattnat

Nu med besökare från Österland.

Stickningar, virkningar, garn och choklad överallt.

Sämre kan man ha det!

Svinigt

Så har båda barnen fått svinkoppor.
Tvätta - sprita - tvätta - smörja - sprita - tvätta - tvätta.

Arma små liv.

Nämnde jag tvätta?

Mer semester

Att springa mellan balkong, soprum, klädkammare, tvättstuga, badrum, diskbänk och pappershögar är ju en annan semesteraspekt.

Semester

mer rosa

Nej, jag ska inte ha på mig barnkoftan heller.

Nu tror jag det räcker med rosa för ett bra tag framöver.

142

Jag stickade min första kofta-83 och sedan dess har det blivit rätt mycket stickat.
Sanningen att säga är jag väl beroende.
Sitter jag och läser en bok får jag palla upp den med en kudde så stickningen ryms i knät. Sitter jag på en buss, i ett väntrum, på ett möte eller framför TV:n måste ju händerna ha något för sig.
Hur skulle jag kunna vara fokuserad under planeringsmöten om inte fingrarna fick skapa med ull samtidigt?
Nej just det.

För ungefär tio år sedan fick jag för mig att jag skulle räkna det jag stickat.
Inte sockor, halsdukar, vantar, mössor och sånt smått, men alla koftor och tröjor jag kunde komma ihåg hamnade på en alltjämt växande lista.

Om jag inte glömt något plagg håller jag nu på med #144 och 145.

Här är #142

Inte riktigt mina färger, men det är min brors svärmor som färgat garnet och ska bära den.

Hönseri

Här kan man ju alltid roa sig en stund med lite skogstokigt folk:

käftis

Nåja, jag ska inte klaga.
Det som smärtade mest med besöket var tidpunkten. Jag var inte så sugen på att lägga mig i en tandläkarstol 07.30 när jag annars kunnat sova till 8.

En uppföljande koll av en ny sorts fyllning, putsning, tandborste och tandtråd som tack för min medverkan och glad midsommar på mig!

Träskalle

Varför ligga hemma och hosta när jag kan åka hemhem och hjälpa min syster med veden?

Nej, just det.

Osnutet

Tänk att det ska vara så svårt att hålla käft när jag är trött, stressad, sjuk och ebarmeligt less på att kryssa bland verbala landminor.

Att gamla sår inte kan läka i tysthet.

Att relationsallergier skapar sån frustrationvredeirritation
klådaöverhelasjälen.

Att jag inte kan dra en gräns i tid och sen släppa problemet till den person det faktiskt tillhör.

Att jag sitter här och verbalkräks när jag borde snyta mig och sova.

Katharsis

Ingen rör mig som Mary, vare sig hon målar bilder av en förgiftad relation med resignerade färger, virvlar runt den pornografiska smutsen i en trallvänlig vals, beskriver en dråplig resa, förtvivlan i sekundärarbetslöshet eller ger nya kläder åt Dots dikter.

Hon har fantastiskt kreativa tolkningar av såväl Jacques Brel som Rolling stones, Leonard Cohen och Billie Holliday. När hon sjunger Heartbreak Hotel känns det verkligen hur hjärtat ligger och plaskar nånstans bakom tjocktarmen och These boots are made for walking får helt nytt liv när den följs av en liten speldosa i plåt.

Den rösten! Styrkan hos en människa som klafsat i livsträskets lervälling och har vett att njuta av det som ändå är gott.