Ingen rör mig som Mary, vare sig hon målar bilder av en förgiftad relation med resignerade färger, virvlar runt den pornografiska smutsen i en trallvänlig vals, beskriver en dråplig resa, förtvivlan i sekundärarbetslöshet eller ger nya kläder åt Dots dikter.
Hon har fantastiskt kreativa tolkningar av såväl Jacques Brel som Rolling stones, Leonard Cohen och Billie Holliday. När hon sjunger Heartbreak Hotel känns det verkligen hur hjärtat ligger och plaskar nånstans bakom tjocktarmen och These boots are made for walking får helt nytt liv när den följs av en liten speldosa i plåt.
Den rösten! Styrkan hos en människa som klafsat i livsträskets lervälling och har vett att njuta av det som ändå är gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar