Rymdkrig

*Piuu! Piuuu, piuuu!*

Gröna laserstrålar över min skärm.
Försvarsvapen mot spioner på hästar

*piuu!*

Vad hjälper det?

ebola - en fallen kvinna

Så trillade jag ändå dit, fast jag var så säker på att jag skulle kunna låta bli.

Alltså, jag tycker ju om att göra det.
Verkligen!
Men det finns så mycket annat som också är kul och tar tid.

Jag minns när mina vänner idiotförklarade mig för att jag uppskattade att bli tvingad till det.
Salskrivningar i svenska och engelska med uppsats som mål.
Mums!
Flera timmar där jag inte skulle göra annat än att forma en berättelse.
Vilken njutning!

Ändå blir det inte av att jag skriver frivilligt.

Häromdagen snubblade jag över ett sexton år gammalt anteckningsblock och hittade en inlevelseövning jag skrev till min klass.
Jag fann det vara bäst att peta in den i datorn innan blocket försvann igen och sen var steget inte långt till kapitel1

Men nu blir det inte mer.
Tror jag.

Fast.... alla berättelser jag och barnen skapat under långa promenader och mysiga kvällar...
.

Likdelsfascination

Igår hade jag min första närkontakt med en lake, tätt följd av tre till.

Jag skulle egentligen ha suttit själv på isen och lurat upp de slemmiga små liven, men när termometern drog sig under -20 och inte verkade nöja sig med det fegade jag ur.
Jag bör nog se över mina värmande plagg innan jag tror mig om att sitta stilla flera timmar under dylika förhållanden.

Tack vare Makke fick jag ändå njuta frukterna av fisket.

Nu vet jag hur man bäst flår lakar med kniv, tång och fingrar och de vackra skinnen väntar på att undfå smörjelse med olivolja och äggula.
Än så länge har jag bara provat garva lax och gädda, så det känns spännande att ge sig på lake.

Vad jag däremot inte vet är vad jag ska göra med köttet och rommen.
Nån som har bra tips eller recept?

Jag har i ett svagt ögonblick lovat min kära Råg-Rut att hålla ett frukostföredrag om bl.a. skapande och likdelar.
Det är väl ull jag behärskar bäst, men lite garvning av älgöron, baggpungar och olika fiskskinn ska också få komma med.
Om nu sörlänningarna vågar ge sig på ett eget skapande med likdelar tar jag med ryggradskotor så de kan göra egna gäddhängen.

Annars är ju nålbindning med renhornsnål en skön upplevelse.

Nåja, det blir säkert en minnesvärd dag. Jag ska bara hitta igen älgöronluvan och snygga till ett par baggpungar så det finns lite mer att klämma på :)

Återkomsten

På ett debattforum i en annan galax, sida vid sida på mitt tangentbord fast ändå lika vida som kan ingen stoppa mina fingrar från att peta reta repetera penetrera pervertera reversera renovera retirera alla dessa ord!

Hönshusets härskarinna har kommit tillbaka och lurat in mig i ett nytt träsk
Kapitel1
En massa bokstarter som kan liknas vid Bertie Botts Bönor i alla smaker.
Kola eller öronvax?
Det värsta är att fastna i en favorit och inte veta när och om nästa kapitel kommer.
Läs om Ylva Brixmyr.
Frustreras med mig när de nya kapitlen inte kommer lika fort som vi slukar dem.

Jag tror jag är kär!

Jag fånler, fnissar osammanhängande med blossande kinder och känner pulsen skena.
Antingen är jag kär eller så har någon kört upp sin fot på något opassande ställe.

Gör som ditt virus i rymden - fall huvudlöst för fulheten

Batteriladdare

Jag är omgiven av fantastiska människor!

Varma, roliga, intelligenta, begåvade, generösa.
Jag behöver er.
Jag behöver behövas av er.

Ett vildväxande nätverk att stärka och bygga upp varandra i, där tårarna och ilskan är lika välkomna som skratten och närheten.
En vila i behagligt vardagsgrått och utbrott av innerliga festfärger.
Ytor som krackelerat till spännande mönster, misstag som odlat ödmjukhet, vassa kanter och klarsyn som slipar mig, skuggor som ger djup och gamla blåmärken som manar till försiktigt handlag.

Ni gör mig levande!
Tack!

Galning vid bordet

Det finns roliga spel och det finns roliga medspelare.
En kombination av de båda ingredienserna utgör basen till en mycket njutbar kväll.
Lägg till god mat och dryck, skvattramfärgat ullgarn på en rundsticka, ljuvliga dialekter och mysiga husdjur, mängder av skratt och en ledig morgondag.

Vad gör det då att somliga händer aldrig vill sig, att satsningar går snett ibland och galningen vid bordet är jag?
Jag njuter!

Ohämmat.

Att växa eller växla

Det kan ta allt från några dagar till några månader när jag stickar en tröja.
Tre kursdagar blir lätt en babykofta.

En fyrtrådig tröja kan slängas ihop på femton dagar med lite god vilja.






Sen finns det stickningar som är dömda att gå under.
Ja, hon fick välja själv.
Ja, det var en 30-årspresent och snart fyller hon 35,
men jag förmår helt enkelt inte göra våld på mig och kombinera brunt, rosa, orange, lila och blått i samma tröja!
(Eller vindlav, koschenill, krapprot, bresilja och indigo - för alla mina nördlikar)



Jag har ett projekt som nästan är avslutat efter några perioder i träda.
Inte för att jag ogillar den, men mönstret är enerverande trist i längden och jag har ju redan stickat en hel förut!
När själva kroppen var klar fick jag veta att beställaren var gravid, så jag la undan stickningen ett år innan ärmarna påbörjades.
Nu är barnet över ett år och det återstår bara några trådar att fästa, men storleken stämmer inte längre.
Skickar jag tröjan nu blir det en jobbig påminnelse om alla extra kilon som inte vill försvinna.
Vad gör jag om hon aldrig återfår den storlek hon hade förut?
Hur länge ska jag vänta innan jag påbörjar en askungejakt efter rätt person som både kan ha tröjan och tycker om den?
I-landsproblem, förvisso, men det kan nog dröja innan de sista trådarna blir fästa.

De finns överallt!

Den lilla smärtrynkan mellan ögonbrynen.
Axlarna som segt tänjs bakåt.
Den försiktiga huvudvridningen för att avlasta nacken.

Begäret väcks.

Det finns människor som inte kan passera ett korsord utan att börja lösa det - åtminstone i huvudet.
Somliga kan trots hot om spöstraff inte hålla sig borta från Rubiks Kub eller alla dessa klurigheter som består av ringar/snören/träblock och pinnar som ska trasslas ut av nördar bara för att bevisa att man kan.
För andra är det en smärtsam upplevelse att se en tavla hänga snett eller ett smörpaket som gröpts ur ojämnt.

Jag har sanslöst svårt att hålla fingrarna i styr när det gäller stela muskler.
Ja, jag vet att det anses ofint att kasta sig över främmande människor för att oombedd klämma på deras kroppar.
Då vänder jag bort min blick och tar ett fastare grepp om stickningen tvårätafyraavigaläggtvårätaframföråkorsa

Kombinationen av problemlösning, smärtlindring, hantverk, beröring, hud och det lilla stråket av sadism när mina fingrar lirkar fram andlöshet eller ynk av smärtfylld njutning... ahh!
Det är helt enkelt beroendeframkallande.

mot naturen

"Varför bloggar inte du?"

För att jag är så sanslöst tråkig när jag bara sitter och svamlar för mig själv.
Jag behöver människor omkring mig, levande varelser som reagerar och bollar tillbaka.
Först då blir det kul.
Hur fånigt är det då att jag sitter här själv och skriver om hur meningslöst det är att sitta här och skriva själv?
*host*
Låt mig odla mina små illusioner, vad ska jag annars roa mig med?

Mina bloggbesvär?
Jag menar - blogg.

Själva lätet.
Blogg?

Är det en tom papprulle som bankas mot en lika tom skalle?
Blogg.

Är det den aningen för höga tröskel man snubblar till på när man går in i ett rum fullt av människor man helst skulle vilja imponera på?
Blogg.

Är det vattenkranen som står och droppar i köket när man just ska till att somna - det där enerverande ljudet av små mängder H2O som i självgod dräktighet växer sig allt större för att slutligen explodera mot diskhons botten i ett

blogg?