När tyget väl återfanns var det inte krympt i tvätt och så kan vi ju bara inte ha det.
Kläderna krymper tillräckligt mycket ändå av någon underlig anledning.
Så fick tyget hamna i tvättmaskinen och jag började söka det gamla mönstret jag tyckte mig veta var jag lagt.
Nehepp.
Inte just där.
Så jakten gick vidare och jag fann
mörka minnen
gammal sorg
halvläkta sår och ömmande blåmärken.
Dofter av svek och uselt omdöme
och
så skönt
det vore
om jag haft någon att skylla på.
Kram, en jättevarm!
SvaraRaderaEn kram härifrån också. Jag har frågat mig flera gånger på sista tiden varför vissa saker läker så långsamt. När man sedan länge trodde att allt var bra, bättre än nånsin, bäst i världen. Så upptäcker man att man bara låst in eländet och inte hittar, inte orkar söka efter nyckeln.
SvaraRaderaTack. Det är ju inget akut, bara gammal skit som lagrar sig likt hår i avloppet och gegg bakom spisen.
SvaraRaderaDet är bara att hantera efter bästa förmåga.