Med händer nariga av diskmedel, fiskrester och nålstyng försöker jag knappa ihop ett blogginlägg för att slippa skäll.
Nacken ömmar och axlarna ynkar, men jag har helt fantastiska kotor torkande på en handduk i köket.
Lakar som är så slemmiga och lömska visar sig ha ryggradskotor som ser ut som små änglar!
Genast börjar jag planera örhängen och mumsigt morbida mobiler att hänga i framtida julgranar och påskris *stirrar med fanatiskt frånvarande leende ut i världsrymden och undrar vad det är för kris påsarna kommer att drabbas av*
Tjoho - sömn!
Bild kommer nog senare, när änglarna fångats med tänger och krokar.
Å du nariga! Så skälmskt det låter med nålstungna fiskrenshänder...jag vill se och känna änglarna. Kanske ha dom dinglande i örsnibbarna. Jag blir lyrisk...nå, men sov så gott och var inte rädd. Jag kommer inte. I kväll.
SvaraRadera